Hej!

Vilken underlig känsla det är att ha börjat jobba igen. Helt plötsligt känns allt så långt bort när man blickar tillbaka, som att det var flera livstider sedan vi åkte iväg över Atlanten. Det är galet hur snabbt känslor skiftar - när jag satt på flygplatsen i New York längtade jag hem. Det var mindre än en vecka sedan. Nu önskar jag istället att jag hade fått åka tillbaka. 

 

Det bästa med att komma hem? Att ge alla deras presenter var riktigt härligt. Men det som toppar listan är ändå att vara hemma i lägenheten med Leo (och Nick, såklart). Jag har pussat på Leo så jag förmodligen kommer att börja hosta hårbollar snart! Han är så fin, min lillkille. 

 

Det som i dagsläget känns mest jobbigt är att hitta tillbaka till riktiga rutiner. Jobba, äta, sova. Det är lite tuffare att få ihop när man vant bort sig från att ha en massa måsten. Men, det är väl bara att vänja sig - det är ju trots allt så verkliga livet fungerar...