Hej!

Snacka om ingen vila, ingen ro när vi kom hem i söndags. Vi landade på Kallax strax efter 10, jag började jobba 10.45. Efter att ha väntat på väskorna och allt hann jag inte ens åka hem emellan, utan det var bara att bita ihop och fara direkt till jobbet. 

Men! Jag är ganska nöjd ändå. Det känns galet bra att jag ÄNTLIGEN har dykcert, så nu håller jag på att kolla upp dykklubbar för fullt i Göteborg. Eftersom jag kommer att bo där i höst, tänker jag att det förmodligen blir där jag får fortsätta med det. Jag blev verkligen galet kär i sporten, känns lite som att vara tillbaka hos en gammal älskare när jag återigen var under vatten. Jag tror aldrig att den där kärleken till vatten jag har adopterat från att ha simmat många år kommer att försvinna.

 

I övrigt har jag först nu insett hur nära hösten, med alla dess förändringar till livet, faktiskt är. Nu i veckan måste jag säga upp mig, för att hinna sluta till skolstarten. På torsdag kommer antagningsbeskedet, vilket också betyder att det som just nu är löst bestämt kommer att bli spikat. Konstig känsla, att tänka sig boende i en annan stad om lite mer än en månad. Jag har ungefär en miljon saker att hinna med innan det, dessutom. Önskar att jag hade lite mer tid att fixa, dona, umgås och bara vara innan det.

 

Men, nu ska jag ta tag i min lediga dag och njuta till fullo av att bara slappna av, försöka tänka bort uppsägningar och tidsbrist. För vem vet vad en ledig dag kan bjuda på?