Hallå!

Idag har varit en av de bästa dagarna i hela mitt liv, utan tvekan. Det finns inte ord att beskriva känslan av att klättra upp för ett fruset vattenfall med ishackor och klättringsbroddar. För att göra saken ännu bättre klättrade vi på ett vattenfall vid the Edge of the World, en utkiksplats över hela Jasper Valley. Utsikten går inte att beskriva med varken ord eller bilder, man känner sig så otroligt liten och obetydlig när man står och blickar ut över en dal omgiven av vita toppar. Alla problem känns världsliga och obetydliga.

 

När Ryan, vår guide, kom och hämtade oss imorse fick vi båda direkt en väldigt bra känsla. Han var enormt trevlig och förklarade vart vi skulle åka och klättra för dagen, i närheten av Marmot Basin (Jaspers skidställe). Vi åkte sedan och hämtade upp Kendra och Nick, de andra som var med på dagsturen. 

 

När vi kom till vattenfallet fick vi reda på att det absolut första vi skulle göra var att bli nerhissade. Vi började alltså inte från foten, vilket var lagomt nervöst. Men, broddarna man hade på fötterna gjorde att det var väldigt enkelt och det gick utan några svårigheter. När det kommer till själva klättringen kan jag sammanfatta allt snabbt - jag är HELT slut. Det gick lättare efter lunchen när det var dags för sista klättringen, man började hitta tekniken bättre. Den absolut jobbigaste svängen var den första, även om jag bara klättrade halva då, eftersom man gjorde så många teknikfel. Skillade jag lyckades också skära ett stor hål i mina täckisar med hjälp av broddarna.

 

Allt som allt - Jasper är ett nytt favoritställe, även om vi bara har varit här i tre dagar. Dessutom är det den perfekta årstiden - försommar i dalen, vinter på bergen. På tre dagar har jag hunnit bli kär.